Okategoriserade

Ett samhälle består av fyra sektorer: Familjen, ideella sektorn, näringslivet och staten (inklusive kommuner och landsting). De har skilda roller, men kompletterar samtidigt varandra. I Sverige talas oftast endast om två av dem, offentliga sektorn och näringslivet. De andra osynliggörs. Det är olyckligt. Endast om man beaktar alla fyra får man en sann bild av hur samhället ser ut och fungerar.

Att föreningslivet underskattas, glöms bort och behandlas godtyckligt av politiker och stat är olyckligt på många sätt. Föreningslivet är den grund på vilken det demokratiska systemet vilar. Föreningarna är medborgarnas organiserade röst gentemot stat och näringsliv. Dessutom utför föreningarna sådant som ingen annan sektor kan.

Det är bäst för medborgarna, och för samhället på sikt, att det råder en lämplig balans mellan de fyra sektorerna. Den balansen kan se olika ut i olika länder, men den kan inte bestå i att en eller två sektorer delar på hela kakan.

I Sverige är risken framförallt den att staten (inklusive kommuner och landsting) blir för stor och att allt för mycket regleras genom politiska beslut. Den risk som har tillkommit med EU är den att näringslivet otillbörligt gynnas på ideella sektorns bekostnad. EU:s ledning och organ tycks ha minimal förståelse för ideella organisationer och föga insikt i deras behov.

Allt detta vore förmodligen hanterbara problem om inte den svenska ideella sektorn trots sin storlek och stolta tradition inte var så erbarmerligt splittrad och svag.

Det är framförallt tre saker som gör den svenska ideella sektorn svag i förhållande till stat och näringsliv:

1)    Föreningslivet är splittrat. Inom vissa delsektorer (t.ex. idrott, handikapp, folkbildning eller frivilligt socialt arbete) och rörande vissa aspekter (t.ex. ledning eller insamling) finns ett organiserat samarbete, men det är begränsat både i omfång och djup.  Det är givet att de existerande paraplyerna främst främjar de egna medlemmarnas intressen, inte sektorns. Att de ideella organisationerna inte ser sig som och agerar som en enhetlig sektor med övergripande gemensamma intressen gör sektorn svag.

2)    Föreningslivet är osynliggjort. I förhållande till sin historiska och nutida betydelse och storlek är den svenska ideella sektorn märkligt osynlig och underskattad. Den förekommer knappast alls i historieböckerna och i media, och ses inte som en viktig framgångsfaktor av politiker, forskare och samhällsdebattörer. Denna osynlighet berövar sektorn det samhällsstöd och det inflytande den förtjänar.

3)    Föreningslivet saknar röst. Inte ens det största av existerande paraplyorgan samlar mer än en bråkdel av Sveriges ca 200 000 ideella organisationer. Då ingen kan tala för helheten har staten (eller kommunen) ingen legitim motpart. Detta var förmodligen ett mindre problem förr. Då stod politik och föreningsliv nära varandra. Då kom de flesta politikerna ur föreningslivet, och partierna och deras aktiva arbetade på samma villkor som andra föreningar. Så är det inte idag. Därför är föreningarna utelämnade åt politikernas godtycke. Att sektorn inte förmår tala med klar och tydlig röst såväl lokalt, i Stockholm som i Bryssel gör den svag.

Den svenska ideella sektorn är i paritet med den engelska, men saknar dess inflytande. Skillnaden beror inte på att engelska staten är mer tillmötesgående, förmodligen tvärt om, utan på att ideella sektorn där är välorganiserad. Där finns t.ex. sedan länge paraplyorgan som NCVO och forskningsinstitut som Volunteering England.

Jag anser att de ideella föreningarna i Sverige på liknande sätt bör bilda ett paraplyorgan för att tillvarata sina intressen. Det skulle kunna heta Svenskt Föreningsliv. 

Ett sådant paraply ska givetvis inte göra det som medlemmarna själva kan göra. Det ska inte konkurrera med dem eller på annat sätt begränsa deras framgångsmöjligheter. Tvärt om ska det fokusera på det medlemmarna som kollektiv behöver men inte kan åstadkomma själva. Det ska främja föreningslivet, dess tillväxt och dess verksamhet på olika sätt. Här är några förslag på vad det kan göra:

• Värna om föreningsfriheten! Det är viktigt att tydliggöra föreningslivets betydelse, kraft och potential, och tillvarata dess intressen i såväl Stockholm som Bryssel och i den egna kommunen.
• Verka för att staten underlättar för ideella organisationer, ideell verksamhet och ideellt arbete t.ex. genom lämpliga bidragssystem eller skattelättnader.
• Verka för att staten slutar försvåra för ideella organisationer, ideell verksamhet och ideellt arbete genom att inte beakta deras särart. Hit hör t.ex. att bevaka att lagstiftning, skattefrågor, offentlig upphandling m.m. utformas så att de inte missgynnar ideella organisationer.
• Verka för att staten ger ideella sektorn minst ett lika stort stöd som näringslivet med forskning, utbildning, statistik, nystartarstöd m.m.
• Verka för ett gott och effektivt samarbete mellan föreningar och företag. Detta kan innefatta samarbetsmodeller för CSR, sponsring och företagsfrivilliga som även tar hänsyn till de ideella organisationernas behov. 
• Främja och sprida kunskap till medlemmarna och andra om hur man leder, förvaltar och administrerar ideella organisationer till skillnad mot företag och myndigheter. Hit hör också att se till att sådan kunskap beaktas vid ny lagstiftning och nya regler, t.ex. se till att bokföringsregler, revision och liknande utformas utifrån föreningarnas förhållanden och behov och inte som nu utifrån företagens.
• Verka för att ideella organisationer, verksamheter och lösningar blir mer kända bland och bättre förstådda av massmedia, forskare och politiker.
• Säkerställa nödvändig service till föreningarna antingen i egen eller i annans regi. Det kan gälla speciellt anpassade villkor, avtal, försäkringar, betalningssystem, biljettkostnader m.m. och en gemensam arbetsmarknad med egen profil och egna avtal.
• Ett paraplyorgan som söker samla alla Sveriges föreningar bör givetvis var öppen för att alla delsektorer har egna behov som bäst tillvaratas i specialförbund. Det bör också ha en uppdelning som främjar geografiskt samarbete, t.ex. i Göteborg. Inom dess ram skulle man också kunna bilda yrkesföreningar, t.ex. för frivilligorganisatörer, som arrangerar utbildningar och konferenser och utfärdar intyg om kompetens.  
• Inget av det som redan nu finns behöver läggas ner eller gå förlorat om man bildar Svenskt Föreningsliv. Men allt det som idag saknas kan läggas till.

Christer Leopold

Christer Leopold är utvecklingskonsult för ideella organisationer i Sverige och utomlands. Han driver företaget Voluntarius – Ideella Strategier. Läs hans blogg Ideella Sektorn och hemsidan www. voluntarius.com.

Okategoriserade

Med den nya uppställningen i den Socialdemokratiska kommunstyrelsegruppen i Göteborg anger vi Socialdemokrater ånyo vår färdriktning och vision. Vi tar nu ett än starkare grepp om de sociala frågorna, och vi har särskilt lyft vår vision om ett samhälle utan missbruk, och ett narkotikafritt Göteborg. En trygg stad är en stad utan missbruk. För detta krävs att vi alla samarbetar, och i vårt sociala arbete vill vi öppna dörrarna för frivilligorganisationerna. I grunden delar vi samma drivkraft - att förbättra samhället. Att dela ett gemensamt mål gör givetvis kampen mot exempelvis missbruk starkare. Men vår syn är långt ifrån instrumentell. Frivilligarbete utgör en del av själva demokratins livskraft, och skapar goda förutsättningar för ett aktivt medborgarskap och en bred samhällelig delaktighet. Ett samhälle i gemenskap måste ta tillvara på människors engagemang. Vårt samhälle kan inte ställa någon utanför och vi kan tillsammans finna vägar för ett brett samhällsinkluderande av alla medborgare.

Ideella krafter betyder mycket för den sociala sammanhållningen av staden. I Socialdemokraternas avsiktsförklaring slog vi fast att vi vill utveckla fler mötesplatser för alla åldrar. Frivilligorganisationerna kan erbjuda en gemenskap och naturliga mötesplatser.

Vi vill bygga det socialt hållbara samhället. Det förutsätter goda uppväxt- och levnadsvillkor. Vår vision för Göteborg är en stad där barnens välfärd står i centrum, och därmed alla Göteborgares välfärd. Det förutsätter social sammanhållning och jämlikhet. För oss handlar det om vardagssolidaritet, att vi ser varandra och att vi alla som samhällsmedborgare förmår uppmärksamma och synliggöra de problem som finns och att vi tillsammans söker lösningar. Vi ser gärna att föreningslivet är en aktiv part i utvecklingen av Göteborg.

Vi ser fram emot en fördjupad och öppen dialog om hur vi tillsammans kan utveckla Göteborg för en socialt hållbar framtid. Gemensamma diskussioner och olika åsiktsutbyten för vår demokrati framåt. Vi tar nu initiativ till lunchråd med göteborgarna och Göteborgs samhällsaktörer. Där ser jag gärna att frivilligorganisationerna deltar framöver. Tillsammans bidrar vi med olika kunskaper och perspektiv. Vi delar ett stort samhällsengagemang. Låt detta bli utgångspunkt för våra fortsatta samtal.

Dario Espiga, (S) kommunalråd i Göteborgs Stad med ansvar för sociala frågor 

Okategoriserade

Julen närmar sig med stormsteg. Trots att det är kristider och varslen står som spön i backen så verkar det bli som vanligt; stressigt, rekord för julhandeln och barmark. Värme, glädje och gemenskap för en del och kyla, oro och utanförskap för andra.

Att många vuxna är ensamma och utanför under julen brukar uppmärksammas. Flera av GFCs medlemsorganisationer arrangerar välbesökta julfirande för hemlösa och ensamma, bl a på Folkets Hus och i S:t Johanneskyrkan. Alla kan hjälpa till. Köp julklappar med ett gott syfte, ge bort en gåva till en hjälorganisation eller gör en frivillig insats.

Julen är som alltid barnens högtid. Barn vill ha närvarande vuxna. Alltför många växer upp med en förälder som är beroende av alkohol, narkotika eller läkemedel och för dessa barn, ungdomar och vuxna är julen ingen vidare högtid. Dessutom är de flesta ”oaser” stängda under julen. Fritidsgården har julstängt, fritids och skolan stänger och såväl biblioteken som föreningslivet har julledigt. Varför är det så? När ideella föreningar behövs som mest så tar vi ledigt. Vi borde istället satsa på ännu fler aktiviteter under jul, sport och sommarlov.

Just nu genoför IOGT-NTO-rörelsen VIT JUL kampanjen då vi vill uppmärksamma barn som far illa av vuxnas alkoholkonsumtion. Vi vill sätta fokus på alla dem som lever med föräldrar med riskabel alkoholkonsumtion (385 000 enligt en FHI rapport 2008) och samtidigt erbjuda roliga aktiviteter för alla barn under jullovet.

Vi vill också uppmana vuxna att avstå alkohol under julhelgen. Dels i solidaritet med barn som växer upp i hem med missbruk men också för sin egen och allas barns skull. För även om många väljer att vara sparsamma med alkoholen när de är i sällskap med barn finns det nog inte något barn som känner sig riktigt bekväm med att vuxna är påverkade av alkohol. Barn tycker att det känns obehagligt med vuxna som blir påverkade av alkohol, även om det är sällan, och även om man inte blir jättefull.

Gå in på hemsidan www.vitjul.se och skriv under för en vit jul och läs mer om hur du kan stödja kampanjen.

Alla barn har rätt till en vit jul. Alla kan hjälpa till!

Nicklas Kartengren, IOGT-NTO
 

Okategoriserade

GFC är en sammanslutning av över 80 föreningar som på olika vis utför  sociala insatser. Nu slår vi upp porten för vår nya hemsida på själva internationella frivilligdagen  5/12 2008. Det är en dag då vi vill vara med och visa upp och manifestera den frivilliga sektorns betydelse i samhället.

GFC är en självständig paraplyorganisation inom den sociala ekonomin i Göteborg. Vi samlar in föreningarnas åsikter och företräder dem. Utan föreningarna är GFC ingenting. Det är i rötterna som växtkraften finns! Poängen med GFC  är att synliggöra och stärka föreningarna.

Den enskilda föreningen gör det viktiga arbetet i den sociala ekonomin. Men det finns en risk att den enstaka föreningen har svårt att göra sin röst hörd.  Nu talas det mycket om en överenskommelse mellan den idèburna sektorn och den offentliga sektorn. I denna överenskommelse som nu fastställts i oktober betonas som första princip vikten av frivilligorganisationernas oberoende.

Här tror jag att GFC har en av sina viktigaste roller. Vi är många, tillsammans är vi starka och kan ge röst åt vår sektor och dem vi företräder!

Flera, men inte alla, av våra medlemsföreningar får ekonomiskt  stöd från kommunen. Ekonomiskt stöd är givetvis bra och nödvändigt, men som det är utformat kan det skapa ett ojämlikt beroendeförhållande. Det blir svårt för föreningen att i uppriktig och jämbördig dialog föra fram vad man tycker. Man blir försiktigt, för att inte äventyra relationen till tjänstemän i kommunen.

Det är inte bra. Den frivilliga sektorn ska vara en oberoende och orädd röst i samhället. Vid vårt senaste möte utryckte sej en förening så här:

Man börjar arbeta med ett lovande projekt i föreningen som anses lyckat och viktigt. Sedan, när projektpengarna är slut får man ansöka om stöd hos kommunen. Vi har en mycket slimmad verksamhet, inte ett öre mer än det nödvändigaste…men man kommer varje år, med mössan i hand för att be kommunen om pengar att få fortsätta….Man slickar röv helt enkelt. Det är inte bra. Det är inte ett dugg roligt…

Vårt mål är att föreningarna ska slippa slicka röv – eftersom det är en sån fruktansvärt trist sysselsättning. Vi vill istället vara så stolta och orädda som vi egentligen är i vårt utövande av engagemang och socialt patos. Det kanske låter lite högtravande, men faktum är: Vi är drivna av en vilja att förbättra världen på något sätt.

Låt oss fortsätta på den vägen!

Inger Unenge, Individuell Människohjälp

ordförande 
Göteborgs FöreningsCenter 

Okategoriserade